Ordlekar. Anders Gärdeborn. Del 1g Och “och från oss alla till er alla: En riktigt God Jul…”

Det här är den sista bloggen med texter och videos av föreläsaren och vetenskapsmannen Anders Gärdeborn för nu. Vill du veta mer om varför evolution leder till död men kreationism leder till liv synligjort av A. Gärdeborn? Titta då HÄR Eller här hos Lennart Jareteg HÄR när du har tittat igenom den här bloggen

Och från oss alla till er alla; a merry verry derry very christmas. Eller, en riktigt God Jul…/Hulda

Ordlekar

Ett ofta använt sätt att få evolutionsläran att verka trovärdig är att tillåta en förskjutning av olika ords betydelser. På detta sätt kan allmänheten övertygas om rimligheten av ett namngivet evolutionistiskt koncept, för att sedan vilseledas till att behålla denna tillförsikt även då konceptnamnet byter betydelse. Jag menar inte att detta bedrägeri är medvetet. De flesta evolutionister är barn av sin tid och ser ofta inte själva de logiska kullerbyttorna. Låt mig ge några exempel.

Ordet ”evolution” är i sig mångtydigt. Det kan betyda ”förändrade genfrekvenser”, ”biologisk variation” eller ”gemensamt ursprung”. De två första betydelserna är okontroversiella. Ingen förnekar dem och det är också i dessa betydelser som evolutionen brukar ”bevisas” i läroböcker. Men så svingas det evolutionistiska trollspöet och evolution i den senare betydelsen blir plötsligt också bevisad. (Här kan vara lämpligt att definiera att i denna artikel används ordet ”evolution” uteslutande i den senare betydelsen, alltså med innebörden ”från sörjan i början till Örjan”.)

I illustrationer över evolutionen används ofta ett ordval som underförstår en utveckling som inte finns i verkligheten. Med ”ursprunglig” menar man egentligen ”primitiv” och ”utvecklad” används som synonym för ”avancerad”. Man talar om ”övergångsformer” för att ordet ska andas evolutionär dynamik, medan man egentligen menar ”mellanformer” mellan olika statiska grupper.

Ordet ”fitness” är ett kapitel för sig. Som vi sett kan det användas i betydelsen ”den som överlever” vilket förvandlar läran om det naturliga urvalet till en meningslös tautologi. (Om du irriterar dig på att uttrycket ”meningslös tautologi” i sig själv är en tautologi, har du förstått poängen.) För att undvika denna tautologi kan ”fitness” definieras på andra sätt, allt efter behov. Det kan betyda ”snabbhet”, ”intelligens”, ”litenhet”, ”kamouflagefärg”, ”aggressivt beteende” eller ”kort generationstid”. Med dessa betydelser blir dock teorin om det naturliga urvalet inte längre generell. Den blir ett paraply för många icke sammanhängande teorier och kan därför inte användas till att unifiera naturen. I detta läge kan ”fitness” på nytt byta betydelse och börja beteckna en kombination av flera faktorer, ofta konkurrerande med varandra. Det kan vara ”storhet för styrka och litenhet för osynlighet”, ”stor hjärna för intelligens och liten hjärna för energibesparing” eller ”aggressivt beteende för skrämsel och tålmodigt beteende för foglighet”. I denna betydelse blir det naturliga urvalet visserligen generellt, men baksidan är att det inte längre är mätbart. Det blir metafysiskt. Poängen är att genom att skifta betydelsen av ordet ”fitness” så kan man få teorin om det naturliga urvalet att uppfylla alla kriterier på god vetenskap, som icke-tautologiskt, generellt, mätbart osv, men alla kriterier uppfylls aldrig samtidigt med en enskild definition av ordet. Men publiken har lockats in i en falsk acceptans av att teorin om det naturliga urvalet är vetenskaplig.

Evolutionisters användning av ord blir ibland nästan förförisk. En egenskap som fattas för att göra ett evolutionsträd konsistent är i sin mest rättframma tolkning ett argument mot evolution. Men genom att kalla en sådan egenskap ”förlorad” istället för ”saknad” passas även den elegant in i det evolutionistiska paradigmet. Om man inte får till en förväntad förälder/barn-relation mellan två grupper, kallar man grupperna bekvämt för ”systergrupper” och problemet är borttrollat. Och den fulaste omskrivning av dem alla är att kalla ett ”kladogram” för ”utvecklingsträd”, när det över huvud taget inte har någonting alls med evolution att göra!

Avslut

Ibland brukar evolutionens faktastatus jämföras med gravitationens. Arroganta evolutionister frågar ibland kreationister om dessa också förnekar gravitationen. Då är man blind för evolutionslärans smörgåsbordskaraktär. Gravitationen är en av vetenskapens säkrast belagda teorier. Utifrån hypotesen om en attraktionskraft mellan kroppar gör den prediktionen att allt vi släpper på jordytan faller mot marken. Inte ett enda undantag är känt. Evolutionsläran försöker också göra en del prediktioner, men har ett helt batteri med ”ursäkter” då dessa inte uppfylls. Att jämföra evolution med gravitation i bevishänseende är vetenskaplig hädelse.

Evolution kan gå så snabbt att inga mellanformer hinner bildas (punkterad jämnvikt), men kan också gå så långsamt att djur bevaras desamma under hundratals miljoner år (levande fossil). Nya eller lediga ”nischer” i naturen sägs snabba upp evolutionen, men samtidigt har valar och sälar utvecklats från fyrfotadjur i en extremt upptagen nisch, havet. Biogeografin (djurens geografiska spridning) sades bevisa evolutionen på fasta kontinenter, men sedan kontinentaldriften upptäckts sägs biogeografin bevisa evolutionen på rörliga kontinenter. Stor migration ger evolutionära fördelar med snabb spridning av mutationer och förhindrad inavel, medan liten migration ger evolutionära fördelar med snabbt genomslag för biologisk förändring och minskade substitutionskostnader. Gravitationens kroppar faller alltid nedåt. Evolutionens faller i universums alla dimensioner.

Låt oss återvända till Ham Lardannar. I ett försök att en gång för alla visa att Fimpen röker utförde han ett experiment. Han monterade en dold kamera på Fimpens altan för att kunna ta honom på bar gärning. Det är 14 månader sedan nu och kameran har inte visat minsta spår av något rökande på altanen. Men Ham misströstar inte. Frånvaro av bevis inte är detsamma som bevis av frånvaro, förklarar han trosvisst.

Text Anders Gärdeborn/Bildspel,bildtext Hulda
Anders Gärdeborn talesman för Genesis
Med tillstånd publicerat

Kreationism kontra evolution. Föredrag av Anders Gärdeborn del 15 (slut på videoserien)