Tomaskyrkan i Linköping
Händer idag, onsdag 2011-01-26
18:30-20:00 Helig Dans (Tomaskyrkan)
I dansen ger vi plats för tro och tvivel, sorg och glädje. Inga förkunskaper behövs.Kostnad 100:-
Texten ovan är hämtad från Tomaskyrkans tablå. Inga andra aktiviteter finns under hela veckan i kyrkan. Bara helig dans. Mässan firas inte ens där på söndag utan i domkyrkan. Nu behöver det inte vara fel med att samköra gudstjänster i sig och jag har absolut inget emot dans. Dansar gärna själv. Men inte rituell dans runt eller vid ett kristet altare. Jag reagerar starkt emot den heliga dansen i kyrkan. Jag menar vadå helig dans?
Vad är helig dans som pågått ett antal år i våra kyrkor kan man fråga sig? Vilket är dess ursprung? Jag låter Svenska kyrkan själv berätta med ett kort utdrag:
//Änglar och gravar
Det som vi idag skulle kalla meditativ eller kontemplativ dans är inte, som man kanske gärna tror, någon anmärkningsvärd del av vårt kristna dansarv. Den himmelska dansen, som är en tidig föreställning, är av annan karaktär. Änglarna dansar, det har ni säkert sett på medeltida målningar. Redan på 100-talet är dock den himmelska dansen ett vedertaget begrepp. Den används inte som symbol för den återställda harmonin och fullkomligheten utan är vad som faktiskt utmärker denna harmoni och fullkomlighet. Himlen är fullkomlighetens värld och därmed dansar man. Änglarna dansar och alla som kommer till himlen dansar med dem.
”Martyrerna dansar ringdanser med de saliga andarna och på de rättrådigas sköna nejder” läser man på en inskription i en romersk basilika från 400-talet.
I dansen ligger himlen och jorden mycket nära varandra. Man dansar med himlens änglar och man dansar på martyrernas och helgonens gravar.
Den verkliga urdanstraditionen i kristenheten, den viktigaste dansen, hörde nämligen martyr- och helgondagarna till. I äldsta kyrkan är människans dödsdag hennes sanna födelsedag och glädjedag. Dödsdagar firades som jubeldagar – äntligen hade någon fått tillträde till den himmelska dansen – och så dansar de ännu levande med i dansen, fast här nere än så länge. Danserna på och kring gravar var alltså inga meditativa stilla sorgedanser, utan dans i glädje och jubel.
Ordet tripudante, som ursprungligen betecknade dansande (tre steg och…), kom senare att betyda jublande. Ordet præsul, som betyder biskop, betydde ursprungligen fördansare. Har kanske allt dansrötter?
Dansen har ett nära samband med den tidiga hymndiktningen (fram på 10- och 1100-talet). Framför allt ängladansen i himlen (även Maria dansade där) inspirerade. Vissa helgonhymner sjunges och dansas ännu och det finns många reliefer och andra avbildningar av kyrklig dans över hela kristenheten.
Dansen för de döda martyrerna är en ängladans och en uppståndelsedans. Ängladansen kom att få innebörd av ett mysterium som sammanhängde med uppståndelsen, d.v.s. med övervinnandet av dödens och dödsdemonernas makt.
En tidig kyrkofader, Gregorius av Nasiens, skrev att det praktiskt viktiga ändamålet med de kristnas besök med sång och dans på martyrgravarna var:
”Till uppenbart undertryckande av demonerna, till avvärjande av sjukdomarna, till kännedom om kommande händelser”.
Man började så småningom dansa för de döda både före och efter begravningen.
Likvakan är en tradition med rötterna i dansen på martyrgravarna, en glad fest, för att förjaga demonerna och/eller för att glädja den döde.
Här dansar man helig dans på de dödas gravar
Dans på kyrkogårdar för att få bot för sjukdomar eller frälsning från nöd är ett senare arv. Också dans som tack eller betalning.
Dans vid gravar pågår ganska allmänt, även i Norden, ända fram på 1700-talet, på vissa ställen ännu. Man dansade ringdanser, hoppdanser, tripudium, och förde vidare det gammalkristna bruket av handklappningar som bifall till Gud. Skratt tänktes bryta dödens makt ”ty de döda kan ej skratta”.// Utdrag från svenskakyrkan.se / Ekeby församling / Heliga danser-historia
Här dansar wicca, häxor, helig frigörande ringdans. Likadan dans som dom i kyrkorna.
Detta är bara en smula information om vad helig dans betyder
Undrar hur det kommer sig att de döda inte kan skratta när dom kan dansa? (skrattar mitt i eländet/Hulda
